Isak: Dagens unga sitter fast, men sjunger!

Den psykiska ohälsan breder ut sig i samhället. Ungdomar angrips på ett särskilt sätt, men visar samtidigt på en styrka med sin äkthet i lovsången. – Det är där vi behöver möta dem för att kunna hjälpa, säger Isak Spjuth, ungdomspastor.

– Ungdomar idag lever med större press att lyckas och att prestera. Inte bara inom ett område utan man ska ha högsta betyg i alla ämnen, vara snyggast, leva i en lycklig familj, orka träna och så vidare. Med sociala medier har man heller inte bara sin egen skolklass att jämföra sig med utan plötsligt hela världen, säger Isak Spjuth, ungdomspastor i Filadelfiakyrkan i Örebro, och menar att det blir ett problem när man kopplar det till sitt eget värde.

– Det är förstås ett problem som gäller alla, men som intensifieras hos ungdomar därför att de inte har en annan tid att jämföra med. Jag som är 30+ vet om hur det är att leva utan sociala medier.

Den psykiska ohälsan beskriver Isak som ett fängelse och en bild av Paulus och Silas när de sitter i fångenskap tar form.

– Det är det dubbla i den fängelsebilden jag ser hos ungdomarna. För samtidigt som de mår sämre och sämre är de en lovsjungande generation. Precis som Paulus och Silas sitter de fängslade, men de sjunger.

Uppfattningen av att tillbedjan skulle vara en flykt från vardagens svårigheter och att resultatet blir att tron inte följer med ut i vardagen beskriver Isak som en pessimistisk syn. Han ser på tillbedjan bland de unga snarare som en befrielse.

– Andakten och tillbedjan blir till en oas, men är även en kampfylld situation. I stället för att skjuta bort ångesten öppnar man sig och släpper på försvaret. Ungdomar jag möter berättar om att i tillbedjan hjälper Gud dem att möta problem, se sant på sig själva och ger dem kraft att ta tag i ångesten.

– Detta tror jag är den unga generationens styrka. Om vi också hänger oss åt tillbedjan kan vi vara med och hjälpa dem i sin kamp, säger Isak Spjuth.

Artikeln hämtad ur Specialdirekt 2019. Text och foto: Anna Mendelsson